Från 1945 till Sovjetunionens fall
Artikeln beskriver den historiska utvecklingen från andra världskriget till Sovjetunionens fall.
HISTORIA
Fredrik Karlsson
4/12/20252 min read
Från 1945 när andra världskriget slutade och fram till 1991 när det stod klart att Sovjetunionen föll sönder pågick det kalla kriget. På ena sidan i konflikten fanns västmakterna med USA i spetsen och på den andra fanns öst sidan med Sovjetunionen. Kalla kriget kommer av att de båda blocken aldrig hamnade i en direkt militär konfrontation med varandra.
Krigshotet var under hela kalla kriget överhängande. Medan man i västvärlden gick mot demokrati och marknadsekonomi höll man i öst fast vid planekonomi som styrdes av staten och diktatur. Skillnaderna mellan väst och öst blev uppenbar vid Jaltakonferensen 1945. Churchill, Stalin och Roosevelt träffades vid Jaltakonferensen för att diskutera framtiden för Europa efter att andra världskriget var slut.
USA blev en maktfaktor efter andra världskriget samtidigt som Sovjetunionen ville befästa den makt man hade skaffat sig i öst och i Centraleuropa. De länder som hade befriats från nazisterna av Sovjetunionen blev nu kommunistiska länder, något som USA och många andra västländer såg som ett akut hot mot sin frihet och demokrati. Genom Marshallplanen gav USA bistånd och lån till länder i Europa som hade blivit sönderslagna av det andra världskriget. Detta var ett sätt att stärka sitt inflytande men också att få in dessa länder i marknadsekonomin och skydda demokratin i Europa. På det här sättet minskade risken för att de skulle hamna i klorna på kommunismen.
Under åren 1948-1949 försökte Sovjetunionen att blockera Berlin för att tvinga västmakterna att ge upp sin plan för Västberlin. Berlinblockaden misslyckades. Genom Koreakriget kom USA och Förenta Nationerna i konflikt med såväl Kina som Nordkorea. Man började nu en kapplöpning om vem som kunde rusta sina militära medel snabbast. Kapplöpningen ledde till att man skaffade ett allt större utbud av kärnvapen på båda sidor. Risken för ett kärnvapenkrig var överhängande. Som en följd av detta blev fredsrörelsen allt starkare.
Under 1960-talet tvingades östblocket att agera då välutbildat folk och ungdomar sökte friheten i väst. Man blev tvingade att stoppa flödet av människor från Östberlin till Västberlin. Som en följd av detta byggde man Berlinmuren. Kubakrisen under 1960-talet är det närmaste världen har varit ett kärnvapenkrig. Det var väldigt nära den gången att det hade utbrutit en direkt konfrontation mellan USA och Sovjetunionen med användning av kärnvapen. Båda sidor hade kärnvapen nog för att förinta en hel värld.
År 1985 valdes Michail Gorbatjov till Sovjetunionens nya ledare. Gorbatjov insåg att det behövdes förändringar både politiskt och ekonomiskt. Den politik som Gorbatjov drev ledde till att spridandet av idéer om ökad demokrati och ökad frihet fick fotfäste. Gorbatjov satte bollen i rullning och fick en demokratisk revolution i öst. Berlinmuren föll efter det och Sovjetunionen kunde inte längre hållas samman. Det kalla kriget nådde sitt slut.